|
Yvonne
Eklöf |
|
|
|
|
|
Yvonne Eklöf
söker flödet |
|
|
|
Yvonne
hämtar motiven från hela sin omgivning. Bostaden ligger i Ytterby, utanför
Kungälv, hon är medlem i KC, Göteborgs Konstnärsklubb och engagerad i
Konstvandringen i Södra Bohuslän. –
Jag har naturen som utgångspunkt, men jag påverkas av allting runt omkring
mig, säger hon. Jag arbetar mycket och länge med varje
målning. –
Det varierar vilket som är viktigast färg eller form. Jag tänker färg men
formen tar ofta över. Att måla är lustfyllt för mig, jag vill pröva mig
fram, vill bli överraskad. Om jag känner att jag kan något så är det inte
kul längre. Här
hänger till exempel ett landskap som jag inte alls var nöjd med. När jag
vände och vred på målningen hittade jag en väg in i andra former än de
ursprungliga. Jag fann också ett helt annat motiv; nu heter målningen
”Resenären” och har fått en diametralt annorlunda inriktning, berättar
Yvonne Eklöf. Färgblocken
bildar hemlighetsfulla positioner och vinklar mellan bildens, endast lätt,
antydda personer. Kanske är det en man och en kvinna men säkert är det
inte. I
en annan målning dansar en ung kvinna klädd i vinrött, med en vit slöja i
handen, in över bildytan. Här har Yvonne Eklöf tvingats förstöra litet av
rörelsens skönhet med ett transparent penseldrag i vitt. Men samtidigt har
intrycket av dansens förflyttning förstärkts. –
Det får inte bli för vackert heller, säger hon. Någon har sagt till mig
att du måste vara en väldigt harmonisk människa, det syns på färgerna i
dina målningar, men det är ju inte säkert att det stämmer, ler
hon. Det
gäller att öppna en kanal i huvudet, att hitta flödet, de bästa bilderna
kommer när man är inne i det. När man hittar en väg gäller det bara att
hänga med. Bilderna kan se ut som pussel, men jag har flera parallella
spår som jag brukar följa. Ibland blir bilderna mer berättande och ibland
hamnar ett eller annat sinnestillstånd i fokus. Jag håller på länge, målar
över och lägger färgpartier i lager på lager. Ibland är det någon form som
måste flyttas; det händer saker hela tiden när man arbetar. Jag är rätt
otålig av mig så akryl passar mitt temperament bättre än olja, förklarar
Yvonne Eklöf. –
Jag målar tunt i lager på lager och håller på tills jag får färgerna att
lysa, det är ren färglära. Jag kan bli inspirerad av allt möjligt, av
bilder, foton och händelser av olika slag. En lång tid har jag varit
intresserad av sittande människor, men jag har också börjat återvända till
ett tidigare formspråk. Jag arbetar för det mesta litet halvabstrakt utan
att lägga alltför mycket fokus på mänsklig gestaltning. Nu
känner jag för att dra det ett varv till och då måste jag följa min
impuls. På samma gång måste jag ha koll på att det inte blir för mycket av
vissa former, som fyrkanter och annat som jag ibland har fastnat i, säger
Yvonne Eklöf. –
Jag har hållit på hela sommaren med vårt växthus, under tiden har jag
gjort en målning av allt som händer i det; här finns hela odlingsprocessen
med och en del händelser under vägen. Ett växthus har ett så symbolstarkt
innehåll; det kan stå för en mängd olika saker. Allt jag har gjort under
sommaren i trädgård och växthus har påverkat mig när jag har jobbat med
den här bilden, det finns med i målningens alla lager, berättar
hon. Målningen
suger in betraktaren mot bildens mörka centrum av mull. Här finns liv och
död, sida vid sida, antydda bostadsytor och lika vagt antydda människors
värmepåverkan litet i utkanten av bilden. Växter som redan är på väg att
flagna mot höst befinner sig mitt mellan växtkraft och förmultnande.
–
Men nu gäller gasen i botten, skrattar Yvonne Eklöf. Jag ska ställa ut på
Galleri Koch i Stenungsund i februari och jag måste se till att komma
igång att planera inför den. ANDERS
THURESSON |